Det känns som om alla bilar har blivit smittade. Den ena bilen har spindelvävsaxeln gått sönder på. Den andra har växellådan gått sönder på. Just nu har vi en lite hyrbil som vi knappt ryms i. Det är också "lagom" till julhelgerna som vi blir tvungna att punga ut med flera tiotusentals kronor. Typiskt. Som tur är, har vi inga barn som kräver några dyra presenter. De har aldrig fått den vanan. De blir glada för målargrejer, pärlor, fina kläder. Jag misstänker att när de blir tonåringar kommer de att vilja ha mycket dyrare presenter, som mobiler, resor, dyra kläder och skor. Så jag passar på och njuter medan de ännu är så små att även små presenter är roliga att få.
Nu fick jag veta att bilarna kommer att vara kvar på bilverkstad i Stockholm hela månaden ut. Vi kommer inte att kunna åka på vår skidsemester som vi hade tänkt i mellandagarna. Men vad gör det? Huvudsaken är att inget värre hände när bilarna lade av. Det är ändå familjens säkerhet som är viktigast när det kommer till bilarna. Egentligen tänker jag på det varje gång jag sätter mig med familjen i bilen, att nu sätter vi oss i den farligaste farkosten som finns på jorden, och vi gör det varje dag. Man är glad att det inte händer mer, med tanke på det. Det gör att man blir extra noga när man kör sin bil.